För ca en månad sen blev jag lämnad,av mitt livs kärlek utan nån som helst magkänsla att det skulle hända. Anledningen va tydligen vårat boende och bråk och att han tappat ALLA känslor för mig. Tycker det är så himla konstigt att man bara ger upp och inte kämpar för sin familj och sambo,bråk går det alltid att göra något åt och visst är det känslorna så finns det inget att göra men jag undrar bara hur man kan släppa någon man levt med och har barn med så lätt och sen sitta och kasta i ansiktet att det är skönt å va utan mig,att han inte saknar mig eller ens tänker på mig... Att han redan gått vidare och det är skönare än att ha familj? Visst jag har inte vart en ängel det vet jag men jag älskade honom(den han va) men jag skulle aldrig göra så här som han gjort mot mig. Och jag är väldigt sviken att han ljög å sa att han ville gifta sig,skaffa fler barn och hus och nu säger han att allt det bara va en vit lögn?! Jag hoppas innerligt att han kommer få känna den smärtan jag känner/känt,han går vidare och det tänker jag oxå göra hur svårt å kämpigt det än är så ska jag kämpa!